Besynnerligt

Sverige är inne i en ekonomisk kris, heter det.
Regeringen har ställt upp med bankgarantier så att svenska banker inte skall gå omkull.
Ja, det är väl bra för bankerna. Svenska folket står som garanter för att dessa pengar skall finnas om en bank kommer riktigt i kris. Ingen vill väl att banksystemet skall gå omkull.

Bankerna delar nu ut bonusar till sina anställda, även de banker som har fått hjälp med sin kreditvärdighet. När detta sker så gäller inte ordspråket: ”den som är satt i skuld är inte fri”. Med andra ord så lever banken över sina tillgångar och beter sig som om man har det gott ställt.
Bonusregnet fortsätter!

Jag har varit blåögd nog att tro att statens garantier för bankerna även innehåller någon sorts pekpinne om hur man skall förhållas sig när man behöver hjälp.

Lyssnade härom kvällen på Finansmarknadsminister Mats Odell som skulle förklara statens och regeringens syn på bonusar.
Trots upprepade frågor från den intervjuande reportern kunde inte Odell lämna ett besked om varför inte bankerna bryr sig om den vilja som regeringen säger sig ha.
Jag funderar då om det finns några förbehåll när staten ställde ut bankgarantier till behövande banker? 
Kan det vara så illa att regeringen inte ställde några krav på banken?

Givetvis är det så att jag som bankkund vill ställa krav på en bank likaväl som att banken ställer krav på mig.
Denna typ av kravställan är rimlig för att göra en överenskommelse mellan två parter.